Våre demoner

Våre demoner

Våre Demoner

Den 20 april skulle det ske. Den 27 april skedde det. Det norska rockbandet Kaizers Orchestras nya album Våre Demoner släpptes, albumet som jag och tusentals andra Kaizers-fans väntat på.

Min brevlåda har ännu inte fått besök av Mr. Kaizers gäng, då skivan på grund av förseningar kommer på måndag, men igår upptäckte jag att plattan dykt upp på Spotify, och sedan dess har jag åtminstone fått mig ett smakprov i det något begränsade 160 kbit/s. Idag, efter att ha lyssnat igenom skivan cirkus femus gångerus är mina reaktioner endast positiva.

Hela skivan känns som en härlig mix av deras tidigare album, vilket det också är, då låtarna är nyinspelade demos av låtar som inte kom med i tidigare album. Mitt personliga helhetsintryck är att skivan känns mycket solid, nästintill helt vattentät, och jag får många Evig Pint-vibbar, vilket inte är särskilt märkligt då de fyra låtarna Señor Torpedo, Kavalér, Sonny och Die Polizei härrör från just Evig Pint-tiden. När jag tänker efter får man nog vibbar från deras flesta plattor, rakt igenom.

Våre Demoner öppnar mycket starkt med Medisin og Psykiatri, som har en alldeles underbar intstrumental öppning, och övergår sedan i ett härligt parti i omisskännlig Maestro-anda och där rader som ”Nå stikker eg av på ditt skift, herr Direktør”, för tankarna till På ditt skift…märkligt.

Efter albumets titellåt, Våre Demoner, ett annat fantastiskt Maestro-verk, följer den hos många mest efterlängtade låten på skivan – Die Polizei. Låten har sedan länge varit ett populärt slutnummer på Kaizers livespelningar, och en albumversion av låten har önskats av många. Och nu när man hört den, om och om igen, är det bara att konstatera – det är skivans höjdpunkt, eller snarare den högsta höjdpunkten.

När orden ”Du ser meg aldri igjen” ljuder, så är gåshuden på plats. Låten kanske inte är över mina personliga förväntningar, utan snarare precis vad jag väntade mig. Och jag väntade mig mycket, mycket.

De personliga favoriterna på skivan är Medisin og Psykiatri, Die Polizei, Gruvene på 16, Sonny och Prosessen. Men enligt mitt tycke innehåller skivan inget dåligt stycke, inte ens något mediokert. Den enda låten som inte fångar någon större uppmärksamhet är isåfall Den Sjette Sansen, men den är ändå långt ifrån dålig.

Våre Demoner känns för mig som Kaizers bästa platta sedan Ompa til du dør, kanske rentav likvärdig med den. Jag upplever Våre Demoner som en fantastisk sammanfattning av Kaizers Orchestras verk från 2000-talets första årtionde, och ett ypperligt sätt att ta itu med deras ”gamla demoner”. Nu kan Kaizers gå vidare in på 2010-talet med huvudet högt, för det känns inte som om någonting fattas. Om de nu skulle söka sig in på en ny stil inför deras nästa album, så är det rätta tidpunkten. Och om de nu skulle hålla sig kvar på samma tema – inget mig emot, för originaliteten i dagens Kaizers Orchestra står sig fortfarande stark, Våre Demoner är beviset.

9/10

/D, inte missnöjd över sitt skivköp

Makrillmackor och Tom Waits

Två återkommande favoriter som inte nödvändigtvis har särskilt mycket gemensamt.

Limpa och Makrillfilé

Limpa och makrill

En maträtt jag måste hylla, som titeln föreslår, är makrillmackan. Makrillfilé i tomatsås på mörkt, mustigt bröd är i min mening en av de mest underskattade rätter/mackor som finns. Så gudomligt gott att jag tror att jag skulle kunna leva på sådana mackor i flera veckor utan att tröttna. Det är i alla fall vad som står på menyn för helgen, det och pytt i panna. Det lär även bli bullbak, tänkte testa att fylla en del av bullarna med en blandning av äppelmos och kanel, ska bli intressant att se hur det lyckas.

Nighthawks at the Diner

Nighthawks at the Diner

Tom Waits, står för kvällens underhållning då jag för tillfället lyssnar på hans skiva Nighthawks at the Diner från 1975. Albumet är tvärtemot vad man tror när man lyssnar på det, inspelat i studio.  De satte upp en liten nattklubb i studion och bjöd in en publik för att ge intrycket av en liveinspelning, vilket gjorde att man fick med Waits scenpersonlighet på albumet. Det mesta Tom Waits producerat är i min mening lyssningsvärt, dock skall man tänka på att en del skivor är ganska svårlyssnade. Några av de mer lättlyssnade skivorna är Nighthawks at the Diner, The Heart of  Saturday Night, Small Change och Closing Time. Dessa skivor ligger genremässigt åt jazzhållet, men det kan man inte säga om alla låtar och många av de övriga skivorna är experimentella och svåra att sätta en genre på. I själva verket är Tom Waits svår att sätta en genre på i sig, slår man upp honom på Wikipedia så ser man att han är tilldelad genrerna jazz, rock, blues, folk och exprimentellt. En salig blandning med andra ord. Två andra av Tom Waits skivor jag rekommenderar är Alice och Rain Dogs som ligger någonstans emellan det lätt- och det svårlyssnade. Hela Tom Waits diskografi kan man hitta här.

Spotify logo

Apropå musik så måste jag nästan nämna Spotify, ett mycket bra alternativ till nerladdning som jag testat senaste veckan. Fungerar mycket bra och den mesta musik jag letat efter finns där. Tjänsten är gratis med haken att man då och då får höra lite reklam, mycket mindre än i radio. Man kan lyssna på musik som man vill och det finns inga begränsningar på hur mycket eller vad man kan lysna på. Musik läggs kontinuerligt till i Spotifys databas vilket gör att det som saknas bara blir mindre och mindre. För att kunna använda Spotify måste man i nuvarande läge få en inbjudan för att kunna börja använda tjänsten, mer kan man läsa på Spotifys hemsida.

Tills nästa gång,
/A

Published in: on mars 6, 2009 at 22:09  Kommentera  
Tags: , , , , , ,