Våre demoner

Våre demoner

Våre Demoner

Den 20 april skulle det ske. Den 27 april skedde det. Det norska rockbandet Kaizers Orchestras nya album Våre Demoner släpptes, albumet som jag och tusentals andra Kaizers-fans väntat på.

Min brevlåda har ännu inte fått besök av Mr. Kaizers gäng, då skivan på grund av förseningar kommer på måndag, men igår upptäckte jag att plattan dykt upp på Spotify, och sedan dess har jag åtminstone fått mig ett smakprov i det något begränsade 160 kbit/s. Idag, efter att ha lyssnat igenom skivan cirkus femus gångerus är mina reaktioner endast positiva.

Hela skivan känns som en härlig mix av deras tidigare album, vilket det också är, då låtarna är nyinspelade demos av låtar som inte kom med i tidigare album. Mitt personliga helhetsintryck är att skivan känns mycket solid, nästintill helt vattentät, och jag får många Evig Pint-vibbar, vilket inte är särskilt märkligt då de fyra låtarna Señor Torpedo, Kavalér, Sonny och Die Polizei härrör från just Evig Pint-tiden. När jag tänker efter får man nog vibbar från deras flesta plattor, rakt igenom.

Våre Demoner öppnar mycket starkt med Medisin og Psykiatri, som har en alldeles underbar intstrumental öppning, och övergår sedan i ett härligt parti i omisskännlig Maestro-anda och där rader som ”Nå stikker eg av på ditt skift, herr Direktør”, för tankarna till På ditt skift…märkligt.

Efter albumets titellåt, Våre Demoner, ett annat fantastiskt Maestro-verk, följer den hos många mest efterlängtade låten på skivan – Die Polizei. Låten har sedan länge varit ett populärt slutnummer på Kaizers livespelningar, och en albumversion av låten har önskats av många. Och nu när man hört den, om och om igen, är det bara att konstatera – det är skivans höjdpunkt, eller snarare den högsta höjdpunkten.

När orden ”Du ser meg aldri igjen” ljuder, så är gåshuden på plats. Låten kanske inte är över mina personliga förväntningar, utan snarare precis vad jag väntade mig. Och jag väntade mig mycket, mycket.

De personliga favoriterna på skivan är Medisin og Psykiatri, Die Polizei, Gruvene på 16, Sonny och Prosessen. Men enligt mitt tycke innehåller skivan inget dåligt stycke, inte ens något mediokert. Den enda låten som inte fångar någon större uppmärksamhet är isåfall Den Sjette Sansen, men den är ändå långt ifrån dålig.

Våre Demoner känns för mig som Kaizers bästa platta sedan Ompa til du dør, kanske rentav likvärdig med den. Jag upplever Våre Demoner som en fantastisk sammanfattning av Kaizers Orchestras verk från 2000-talets första årtionde, och ett ypperligt sätt att ta itu med deras ”gamla demoner”. Nu kan Kaizers gå vidare in på 2010-talet med huvudet högt, för det känns inte som om någonting fattas. Om de nu skulle söka sig in på en ny stil inför deras nästa album, så är det rätta tidpunkten. Och om de nu skulle hålla sig kvar på samma tema – inget mig emot, för originaliteten i dagens Kaizers Orchestra står sig fortfarande stark, Våre Demoner är beviset.

9/10

/D, inte missnöjd över sitt skivköp

Annonser

Böcker, foto och Bo Kaspers Orkester

Idag fick jag de sista tre böckerna av de fyra jag beställde i söndags; Gomorra av Roberto Saviano, Blackwater av Jeremy Scahill och Fear and Loathing in Las Vegas av Hunter S. Thompson, vilken jag håller på och läser just nu. Den första boken, Låt den rätte komma in av John Ajvide Lindqvist kom redan i tisdags och är utläst.

Låt den rätte komma in

Låt den rätte komma in

Låt den rätte komma in är den bok som filmen med samma namn är baserad på, jag har inte sett filmen men det ska jag se till att göra någon gång framåt. Boken är som det står på dess baksida en skräckroman i svensk förortsmiljö. och är en barnförbjuden saga om kärlek, hämnd och vampyrer. Boken är verkligen läsvärd, jag kunde inte slita mig från den utan läste timmar i sträck.

Håller på att försöka komma igång med fotograferandet igen, har haft ett ganska långt uppehåll men nu försöker jag att komma ut varannan dag eller så. Övning ger färdighet. Du kan hitta lite äldre bilder jag tagit på Flickr. Ja, jag vet att det är många bilder på kattungar där.

Kaos (Album)

Kaos (Album)

Dagens musik står Bo Kaspers Orkester för då deras skiva Kaos från 2001 ljuder i högtalarna. Ett helt okej album med en av mina favoritlåtar på, nämligen Innan klockan slagit tolv. Jag kan inte säga att de andra låtarna på skivan är dåliga heller så varför inte. Första gången jag kom i kontakt med Bo Kaspers måste ha varit när någon av mina föräldrar köpte skivan I centrum, en skiva jag fortfarande tycker håller och innehåller andra favoriter så som En jävel vid mitt öra, Undantag och Cigarett.

Och utomhus ligger snön tjock, långtar tills våren bryter ut.

/A

Makrillmackor och Tom Waits

Två återkommande favoriter som inte nödvändigtvis har särskilt mycket gemensamt.

Limpa och Makrillfilé

Limpa och makrill

En maträtt jag måste hylla, som titeln föreslår, är makrillmackan. Makrillfilé i tomatsås på mörkt, mustigt bröd är i min mening en av de mest underskattade rätter/mackor som finns. Så gudomligt gott att jag tror att jag skulle kunna leva på sådana mackor i flera veckor utan att tröttna. Det är i alla fall vad som står på menyn för helgen, det och pytt i panna. Det lär även bli bullbak, tänkte testa att fylla en del av bullarna med en blandning av äppelmos och kanel, ska bli intressant att se hur det lyckas.

Nighthawks at the Diner

Nighthawks at the Diner

Tom Waits, står för kvällens underhållning då jag för tillfället lyssnar på hans skiva Nighthawks at the Diner från 1975. Albumet är tvärtemot vad man tror när man lyssnar på det, inspelat i studio.  De satte upp en liten nattklubb i studion och bjöd in en publik för att ge intrycket av en liveinspelning, vilket gjorde att man fick med Waits scenpersonlighet på albumet. Det mesta Tom Waits producerat är i min mening lyssningsvärt, dock skall man tänka på att en del skivor är ganska svårlyssnade. Några av de mer lättlyssnade skivorna är Nighthawks at the Diner, The Heart of  Saturday Night, Small Change och Closing Time. Dessa skivor ligger genremässigt åt jazzhållet, men det kan man inte säga om alla låtar och många av de övriga skivorna är experimentella och svåra att sätta en genre på. I själva verket är Tom Waits svår att sätta en genre på i sig, slår man upp honom på Wikipedia så ser man att han är tilldelad genrerna jazz, rock, blues, folk och exprimentellt. En salig blandning med andra ord. Två andra av Tom Waits skivor jag rekommenderar är Alice och Rain Dogs som ligger någonstans emellan det lätt- och det svårlyssnade. Hela Tom Waits diskografi kan man hitta här.

Spotify logo

Apropå musik så måste jag nästan nämna Spotify, ett mycket bra alternativ till nerladdning som jag testat senaste veckan. Fungerar mycket bra och den mesta musik jag letat efter finns där. Tjänsten är gratis med haken att man då och då får höra lite reklam, mycket mindre än i radio. Man kan lyssna på musik som man vill och det finns inga begränsningar på hur mycket eller vad man kan lysna på. Musik läggs kontinuerligt till i Spotifys databas vilket gör att det som saknas bara blir mindre och mindre. För att kunna använda Spotify måste man i nuvarande läge få en inbjudan för att kunna börja använda tjänsten, mer kan man läsa på Spotifys hemsida.

Tills nästa gång,
/A

Published in: on mars 6, 2009 at 22:09  Kommentera  
Tags: , , , , , ,

Filmtittarmani och Peace and Love

Efter att på årets bokrea ha köpt bland annat ”1001 filmer du måste se innan du dör” har jag fått för mig att jag verkligen måste se alla i boken nämnda filmer. Efter att ha satt ett litet kryss intill varje filmtitel vars innehåll jag bevittnat har jag nu börjat ta mig an de filmer som jag ej har haft glädjen att ha sett.

I dagarna tre har jag nu därför sett tre följande filmer: Badlands, Slaget om Alger och Trainspotting. Ikväll blir det förhoppningsvis Dr. Strangelove.
Som blogginläggets titel lyder lider jag helt uppenbart av filmmani, och det är helt underbart. Dessutom verkar det som att jag ska till Peace & Love-festivalen i Borlänge till sommaren, och det ser jag verkligen fram emot. Mitt i arbetslöshetsöknen tycks jag nu också ha stött på en oas, och har jobbat lite grann det senaste, vilket också känns positivt. Våren kanske har kommit ändå, trots att det inte känns av rent allmänt. Snön ligger kvar i drivor, fåglarna kvittrar inte och himlen är grå. Livet är underbart. Fattas bara lite musik, så här kommer dagens låt:

21st Century Schizoid Man av King Crimson. Släpptes 1969 på albumet In the Court of the Crimson King. Låten är en blandning av progressiv rock (i dess originella betydelse), jazz fusion och hårdrock. Låten var, enligt bandets gitarrist, tillägnad den amerikanske politikern Spiro Agnew, och har många referenser i texten till Vietnamkriget.

/D

Published in: on mars 4, 2009 at 15:46  Kommentera  
Tags: , , ,

Mars, fåglar och ett norskt rockband

Lykta i snöväder

Lykta i snöväder

Mars, ett steg närmare våren även om snön häromkring ligger tjock. Solen går upp tidigare och dagarna blir längre. Imorse märkte jag något nytt under min morgonrunda, fågelkvitter, en förhoppning om vår. Just nu öser snön ned, jag hoppas sannerligen att snön inte smälter och blir glashal is, så som den blivit flertalet gånger senaste månaderna.

Kaizers Orchestra

Kaizers Orchestra

I övrigt har det norska rockbandet Kaizers Orchestra avslöjat att de, gamla nyheter för somliga, planerar att släppa en ny skiva i april, Våre demoner Jag kan även varmt rekommendera deras skivor Ompa til du dør, Evig pint och Maestro.

/A

Published in: on mars 2, 2009 at 14:27  Comments (1)  
Tags: , , , ,